onsdag 2 april 2008

.........

Jag har lite tankar angående bloggeriet.Jag läste två insändare i tidningen i dag och hamnade också i ett fint samtal med två vänner om ytan i samhället i dag.Insändarna i tidningen kunde inte ,vad jag kunde utläsa, förstå syftet med bloggar.Att lägga ut sitt hem till allmän beskådan och dylikt.Jag tycker det är helt okej att ha synpunkter och det är berikande att höra andras åsikter.Mina vänner i dag kunde inte heller förstå bloggeriet och uttryckte en oro om vart vi var på väg.För mig är det så här;Visst finns det ett bekräftelsebehov i mitt bloggeri och också otroligt mycket roligt parat med prestationsångest över alla fina hem jag besöker.Jag vill också ha det så fint,välstädat,den inriktingen på mitt hem osv. Bloggen är bara en liten del av mig och jag har valt att inte ha en personlig blogg av olika anledningar utan mer så där allmän.Jag älskar att läsa de personliga bloggarna men i bland kan jag tycka att de är lite för personliga eller utlämnande om andra människor och sig själva,men så är jag.Jag har min intregritet och det finns anledningar till att jag inte vill lämna ut mig i min blogg.Det är det som är så underbart;det är min blogg och jag kan utforma den som jag vill :) och så blir jag överlycklig när nån läser den.Jag blir glad av fina saker och en ny fin tillbringare kan göra mig så glad att ha framme (min marimekkotillbringare är så fin).Jag tror inte att människor inte har djup i sina liv bara för att man väljer att lägga ut sitt hem på bloggen.Bloggen är som sagt var bara en del av mig och andra människor.Det vore tokigt att tro att det är hela ens liv.Sen kan allt missbrukas och jag kan hamna framför datorn och bli sittande där längre än jag egentligen vill i bland.DEn har hjälpt mig till att få kontakt med männskor som jag aldrg skulla ha fått kontakt med annarsVar det det som bloggen skulle ge mig så är jag nöjd.Jag vill njuta av mitt liv och allt som finns i det och tekniska grejer sok gör det möjligt för mig att besöka hem över hela världen och få ideer (och prestationsångest vissa dagar;).men det är okej.Inget är statiskt och allt är föränderligt.
Och nu mina vänner i cybervärlden jag vill visa mina fina fynd från Kupan i dag ;).Tänk att få stryka kläder på en så vacker strykbräda.Lite annan känsla i den än min vanliga metallstör som i ofs är praktisk men allt annat än fin.Lite vit färg på den så kommer den att bli ännu vackrare och oj vad välstrukna vi kommer att bli ;)Det andra jag har köpt är tänkt till stugan.Lite burkar som skydd för oinbjudna möss att krypa runt bland matvaror ...bbbrrrrr.... och en tidningshylla för alla heminredningstidningar jag kanske kommer att läsa.Ha en underbar dag och njut av den.Det ska jag försöka göra..


8 kommentarer:

Maria sa...

Hej!
Fint skrivet My!
Jag var också tvungen att fundera vidare på min blogg...hade lustogt nog skrivit ett utkast redan i måndags där jag funderade över bloggandet, hade tänkt pulicera det någon annan dag...

Maria sa...

Mycket tänkvärt!!!

Anonym sa...

Bra skrivet!!
Det är en myt att bloggare är ytliga människor.. det är bara det att bloggen har ett annat syfte. Tycker jag har fått så många härlig vänner sedan jag började blogga - slår vad om att intredning inte skulle vara det första vi pratade om/när vi träffas.
Håller med dig i allt!
STORKRAAAAAAAAAAAAAM!

Anonym sa...

Jag tycker du har så rätt i det du skriver....det är så för mig oxå, vill inte bli för personlig eller skriva om andra människor som jag känner o kanske retar mig på, nej det är inget för mig..Inredning i sig är ju ett intresse o det är ju kul att få titta in hos andra o bli inspirerad, visst kan man få lite prestationsångest ibland, men alla är vi olika o prioriterar olika, kan man bara inse det så är det inga problem, kramar

Anonym sa...

Läste också det där i tidningen... och fick känslan av missunnsamhet.

Det jag kan hålla med om är att man kan undra om det är nödvändigt att lägga ut bilder på barn, familj och vänner... barnen kan ju inte bestämma själva så de kan man lämna utanför. Tycker jag alltså...

Men bilder på sitt hem... det kändes bara som en chans att få ondgöra sig över världenes förfall eller nåt liknande.

Kul att titta in hos folk, få inspiration... tycker jag alltså...

Anonym sa...

Jag antar att jag är en sån som är för personlig? Har inte läst insändaren men känner spontant så här: Handlar det bara om inredning är det för "ytligt"-är det för personligt ja då är det för "personligt"...
Ööööh? Hur ser den perfekta bloggen ut då? Personen som skrivit insändaren verkar inte rikgtigt veta vad han/hon vill?
Det är ju verkligen som du säger; upp till var och en att skriva vad man vill. Så länge man inte skadar någon. En del människor har en enorm integritet kombinerat med rädsla att "röja" sig. De blir nog inga bloggare.Och det är ju upp till dem. Jag försöker inte omvandla dem! Detta med bloggeri är en ny grej, det finns alltid bakåtsträvare och om EN enda blogg är för utlämnande och pinsam så döms alla andra bloggare efter det. En blogg för en ickebloggare är exakt en och samma sak. Något okänt, konstigt som de inte förstår sig på.

Anonym sa...

Jag tycker att en del av det som gör en blogg läsvärd, är när det blir lite personligt - så att man lär känna bloggaren, samtidigt som man låter sig inspireras. Men samtidigt så vill man inte lämna ut sig för mycket, jag har tex aldrig bilder på mig själv och mina nära i nån av mina bloggar. Varför då lägga ut bilder på sitt hem, och varför läsa andras bloggar? För inspiration, först och främst. Och dessutom blir det en liten press, att genomföra sina inredningsplaner (i motsats till att bara fundera på dom), och sedan är det ju alltid roligt med lite feedback också. Och så kan ju faktiskt bloggandet leda till bra saker också - husmusen.blogg.se fick ett jobb tack vare sin blogg, flera bloggare har visat upp sina hem i inredningstidningar... Hörs det att jag är absolut för bloggarna?

Linda -Galleri Palla sa...

Intressant! Så här skrev jag hos "Jag blommar": Att tro att saker och ting ANTINGEN är svart eller vitt, yta eller djup etc blir ju liksom lite förenklat. Att blogga om inredning och design är min hobby. Ska jag behöva försvara det, kan man undra. Ingen ifrågasätter väl en idrottare (vilket jag också är) eller en frimärkssamlare... Att blogga är ju bara ett nytt sätt att kommunicera med människor! :)

Betänk att det finns/fanns människor som förr trodde att det var skadligt att läsa för mycket, att man skulle bli dum av att titta för mycket på tv osv osv

Som vanligt tror jag det handlar om en rädsla för det okända. Sen kan man också fråga sig- vill jag vare en person som går före och visar vägen eller vill jag vara den som går efter och kritiserar??

Ytterligare en tanke som slår mig utan att ha läst insändarna är att de ju nyttjar ett annat media nämligen TIDNINGEN för att nå ut med sitt budskap. Vad är skillnaden??

Tack för mig! kram

PS: Vilken tidning var det?? *nyfiken*